Blogg om att förbättra hälsa och vardagssituationer

På den här bloggen kommer jag skriva om situationer i vardagslivet som innebär problem för många, men där det finns lösningar som kan hjälpa.

Den situation jag själv har kämpat med sedan i hösten 2021 är att hjälpa min son som har autism och haft bekymmer att få skola och sjukvård att tro på honom.

Det började i september när han plötsligt blev yr med ett kraftigt illamående. Yrseln blev kvar och därför blev vi skickade till akuten några dagar senare. Efter undersökningar främst i öronen eftersom de trodde att det kunde vara kristallsjukan. Läkaren kunde inte hitta något fel, men sa att barn och ungdomskliniken ville titta på honom och skulle kontakta oss om några dagar. Efter två dagar ringde barnakuten och ville att vi skulle komma in samma dag. Där gjorde det en undersökning av hela kroppen och de gjorde även en vanlig röntgen. Vi blev hemskickade utan att de hade hittat något fel, fast läkaren skulle ringa mig följande vecka för att diskutera hur vi kunde gå vidare. Efter några läkarsamtal bestämdes det att han skulle göra en magnetröntgen. Samma eftermiddag ringer läkaren upp mig och säger att det finns en vit fläck på hjärnan och röntgenbilderna är skickade till experter i Lund. En tung sten läggs direkt på mina axlar och en oroskänsla infinner sig. Läkaren är dock lugnande och säger att han kan ha haft den vita fläcken från födseln och det behöver inte vara något farligt, men experterna i Lund vill att min son ska göra ett ryggmärgsprov för att försöka ta reda på var orsaken till yrseln är och om det finns någon koppling till den vita fläcken.

Ryggmärgsprovet visade normala värden. Däremot fortsatte yrsel och bara en vecka efter provet var olyckan framme när han tappade balansen så att hans knä hoppade ur led. Han var då i mitt vardagsrum och skriket som jag hörde fick mig att rusa så mot honom så fort jag kunde. Jag blev helt förskräckt när jag tittade på hans knä för jag förstod direkt att den var ur led, det behövde jag inte titta noga på för att se med mina egna ögon. Samtidigt såg jag att han började bli vit i ansiktet så jag sprang till köket och hämtade ett glas vatten till honom och fick han tillbaka färgen ganska snabbt. Vi fick ringa efter en ambulans som sövde honom innan de vred knät tillbaka i rätt läge i vardagsrummet. Därefter följde jag med honom i ambulansen där vi fick göra en röntgen på sjukhuset och träffa en ortoped.

Jag informerade hela tiden skolan om alla läkarbeök och hur det gick hos sjukgymnast med knäet till skolan. Därför kom det som en kalldusch när jag fick en orosanmälan för att sonen hade för mycket frånvaro från skolan. Tyvärr uppstår det ofta problematik när en elev har autism för det är ofta de inte blir trodda av skolpersonal och myndigheter för att de har en diagnos. Det här har jag hört av flera föräldrar som har barn och ungdomar med olika diagnoser. Situationer kan se olika ut bland familjer, men att behöva delta i SIP-möten där det inte finns en lösning som underlättar för eleven verkar tyvärr vara vanligt. När myndigheter och skola struntar i elevens behov för att skolplikt är viktigare än både hälsa och att eleven kan ta emot kunskap. Skolan är viktig men det finns andra saker som är viktigare. Hälsan borde gå före men trots att min son ramlade in i skåp och väggar, hade huvudvärk och illamående i stort sett varje dag och under någras veckor tid inte kunde ta in någon information i, så tyckte skolpersonalen att det var viktigast att han satt i skolbänken.

Under jullovet mådde min son fortfarande inte bra, men eftersom jag var den enda som trodde på att han var sjuk och inte hittade på för att han har autism fick vi inte heller mycket hjälp av sjukvården. Då började jag leta reda på information om hur kosten kan bota yrsel. Jag hittade en hel del om vilka vitaminer och ämnen som finns i vår dagliga mat. Därför började jag ge min son teer och måltider med mer vitaminer och mineraler som stärker immunförsvaret. Nu går han i skolan som vanligt och sjuksymtom har försvunnit en efter en. Skolan är tacksam för att han är tillbaka, men jag upplever inte att det ger honom extra stöd för att komma ifatt det han har missat. De säger att det saknas resurser och jag försökte få dem att skicka uppgifter och prov han kunde göra som funkade i början men som de slutade med efter några veckor för de tyckte att han skulle vara tillbaka i skolan. Min son sa flera gånger att han ville vara med digitalt på lektionerna men det sa skolan nej till för det var endast om det blev distansundervisning på grund av corona som han kunde få det. Om detta hade kunnat göras hade han inte behövt hamna efter med betygen som i sig ger honom stress.

Har ni erfarenhet av att skolan har svårt att göra anpassningar efter elevens behov, skriv gärna och berätta. Tillsammans kanske vi kan påverka att skolan börjar göra förändringar för att den ska passa elever med olika behov.

Jag kommer fortsätta skriva här om kampen för att få vardagen att fungera för min son, men också ge tips på kost som kan få dig att må bättre.

In English

On this blog I will write about situations in everyday life that involve problems for many, but where there are solutions that can help.

The situation I have struggled with since the autumn of 2021 is to help my son who has autism and had problems getting school and healthcare to believe in him.

It started in September when he suddenly became dizzy with severe nausea. The dizziness remained and therefore we were sent to the emergency room a few days later. After examinations mainly in the ears because they thought it could be the crystal disease. The doctor could not find anything wrong, but said that the children and youth clinic wanted to look at him and would contact us in a few days. After two days, the nursery called and wanted us to come in the same day. There they did an examination of the whole body and they also did a regular X-ray. We were sent home without finding anything wrong, although the doctor would call me the following week to discuss how we could proceed. After a few doctor calls, it was decided that he would do a magnetic X-ray. The same afternoon, the doctor calls me and says that there is a white spot on the brain and the X-rays have been sent to experts in Lund. However, the doctor is reassuring and says that he may have had the white spot from birth and it does not have to be dangerous, but the experts in Lund want my son to do a spinal cord test to try to find out where the cause of the dizziness is and if it is there any connection to the white spot.

The spinal cord sample showed normal values. However, dizziness continued and only a week after the test, the accident occurred when he lost his balance so that his knee jumped out of joint. He was then in my living room and the scream I heard made me rush towards him as fast as I could. I was completely terrified when I looked at his knee because I immediately understood that it was out of joint, I did not have to look closely to see with my own eyes. At the same time I saw that he was starting to turn white in the face so I ran to the kitchen and fetched a glass of water for him and he got the color back pretty quickly. We had to call for an ambulance that put him to sleep before they turned their knees back to the correct position in the living room. Then I followed him in the ambulance where we had to do an X-ray at the hospital and see an orthopedist.

I constantly informed the school about all the doctor's appointments and how it went with the physiotherapist with his knee to the school. Therefore, it came as a surprise when I received a report of concern that my son had too much absence from school. Unfortunately, problems often arise when a student has autism because they are often not believed by school staff and authorities because they have a diagnosis. I have heard this from several parents who have children and young people with different diagnoses. Situations can look different among families, but having to attend SIP meetings where there is no solution that makes it easier for the student unfortunately seems to be common. When authorities and schools ignore the student's need that compulsory schooling is more important than both health and that the student can receive knowledge. School is important but there are other things that are more important. Health should come first, but even though my son fell into cupboards and walls, had headaches and nausea almost every day and for a few weeks could not take in any information, the school staff thought it was most important that he sat in the school desk .

During the Christmas holidays, my son still did not feel well, but since I was the only one who believed that he was ill and did not invent because he has autism, we did not get much help from the health care either. Then I started looking for information on how diet can cure dizziness. I found a lot about what vitamins and substances are in our daily food. Therefore, I started giving my son teas and meals with more vitamins and minerals that strengthen the immune system. Now he goes to school as usual and illness symptoms have disappeared one by one. The school is grateful that he is back, but I do not feel that it gives him extra support to catch up on what he has missed. They say that there are no resources and I tried to get them to send information and tests he could do that worked in the beginning but which they stopped after a few weeks because they thought he would be back in school. My son said several times that he wanted to take part in the lessons digitally, but the school said no because it was only if it was distance learning because of the corona that he could get it. If this could have been done, he would not have had to fall behind with the grades that in themselves give him stress.

If you have experience that the school has difficulty making adjustments to the student's needs, feel free to write and tell us. Together, we may be able to influence the school to start making changes to suit students with different needs.

I will continue to write here about the struggle to make everyday life work for my son, but also give tips on diet that can make you feel better.